Det här är min recension av casinot i Berlin – Potsdamerplatz. För mer information om detta casino, vänligen klicka här.
Det finns två landbaserade casinon i Berlin: Casino Berlin, som ligger vid Potsdamerplatz; och en spelplats tillhörande WestSpiel Casinos (gruppens Berlinavdelning), som ligger i Berlins historiska del, Alexanderplatz.
Eftersom jag bara hade planerat att stanna ett par dagar i Berlin var jag inte säker på att jag skulle hinna besöka Casino Berlin. Det blev dock så ändå, eftersom jag hade gjort upp planer med en kompis om att besöka WestSpiel Casino vid Alexanderplatz igår kväll. Trots att min kompis har bott i Berlin i flera år så hade vi problem att hitta casinot. Till slut tappade vi intresset och bestämde oss för att ta en taxi till Casino Berlin vid Potsdamerplatz. Detta visade sig bli en av de bästa kvällarna under min resa till europeiska casinon, trots att jag förlorade massor av spelmarker under kvällen när jag lärde mig att spela poker.
Casino Berlin välkomnar sina gäster med en stor neonskylt med texten ”Spielbanken Berlin” , så det går inte att missa. Jag gillar hur man inrett receptionen, med de karaktäristiska röda och svarta färgerna, och spelmarker inbäddade i golvet.
Casinot är indelat i tre våningar. Slotsmaskinerna finns på källarvåningen, poker spelas på markplan och de klassiska bordsspelen finns på första våningen. Entréavgiften är € 2.5 och det ger dig tillgång till casinots samtliga våningar. Precis som på alla casinon i Tyskland ombads vi visa ett giltigt foto-ID vid entrén.
Klädkod på Casino Berlin
Casinots hemsida ber om elegant klädsel. De flesta spelare hade kavaj, med antingen jeans eller kavajbyxor, och jag har inte sett några sneakers vid spelborden eller pokerområdet. Även om det inte finns några officiella krav så känner du dig inte alltför finklädd med kavaj.
Jag tycker att ”unik och elegant” bäst beskriver klädstilen på casinot, precis som man kan förvänta sig av en stad som Berlin. Jag såg spelare som hade solglasögon, vit kostym och punkfrisyrer vid pokerborden och jag är övertygad om att de utan problem släpptes in på casinot.
Rökning på Casino Berlin
Rökning är tillåtet vid slotmaskinerna (på källarvåningen). I pokeravdelningen (markplan) och bordspelsavdelningen (första våningen) är rökning förbjudet. Det finns en röklounge på bordspelsavdelningen, men inte på pokeravdelningen, därifrån är det dock kort väg att gå till slotavdelningen där rökning är tillåten.
Kreditkort på Casino Berlin Potsdamerplatz
Jag bad om att få betala för spelmarkerna med mitt kreditkort och fick veta att det gick bra, men att en avgift på 4% tillkommer vid kreditkortsköp. Jag tyckte att detta var överdrivet, och enligt min erfarenhet inte alls vanligt, och bestämde mig för att betala med kontanter.
Bordspel på Casino Berlin Potsdamerplatz
Min kompis är självutnämnd blackjack-expert, så vi hoppade över pokerborden och gick direkt till första våningen där de klassiska bordspelen finns. Bordspelsavdelningen på Casino Berlin Potsdamerplatz är väldigt stor. Jag blev väldigt imponerad av stämningen här. Precis som Hamburg’s Casino Esplanade, ger Casino Berlin en internationell känsla, delvis på grund av det faktum att du kan se spelare i varenda hudton runt borden. Casino Berlin lyckas också vara elegant, utan att vara för formellt, något jag finner mycket tilltalande.
Vi kom till casinot vid 22:30 onsdagen den 11 juli, 2012. Vid den tiden var det bara två blackjackbord öppna, båda fyllda med spelare, och jag var förvånad över casinots beslut att inte öppna fler bord. Lägsta insatsen vid blackjackborden var 10 Euro. Jag och min kompis insåg snabbt att vi skulle bli tvungna att ge upp tanken på blackjack för tillfället, eftersom det var alldeles för fullt vid borden.
De 10 rouletteborden som var i full gång på första våningen var också tämligen belägrade. Rouletteborden drevs med ett minimum på 2/5 Euro. Varje bord hade tre dealers som skötte spelet: den vanliga croupiern, och två övervakare vid varje ände av bordet. Den stora folksamlingen rättfärdigade den här typen av övervakning. Alla bord var utrustade med en elektronisk tavla som visade de senaste resultaten och statistiken.
Min kompis köpte några öl och vi drog oss tillbaka till den glasförsedda rökloungen. Vi smuttade lite på ölen medan vi funderade på nästa steg. Vi bestämde oss till slut för att strunta i rouletten och begav oss istället tillbaka till pokeravdelningen.
Poker på Casino Berlin Potsdamerplatz
Minst 10 pokerbord var igång på markplan. Även om det var mycket folk vid borden så var det anmärkningsvärt tyst. Nästan inget ljud alls förutom placering av spelmarker.
Jag och min kompis ställde oss vid olika bord. Jag ställde mig vid ett bord för Texas holdem med gräns på 1/3 och tilldelades ett ess under första rundan. Sedan ytterligare ett. Inte så illa. En av de andra spelarna höjde sin insats (han trodde, med rätta, att jag var nybörjare och bluffade). Jag bestämde mig, inte utan tvekan, för att syna. Jag satsade allt och förlorade €100. Jag blev tvungen att växla in mer pengar för att få fler spelmarker.
En plats blev ledig vid min kompis bord och jag bestämde mig för att gå dit. Min kompis var inne på sin tredje öl vid det laget. Jag fick en stege och höjde min insats. Andra spelare synade min insats. Jag var väldigt spänd när jag hörde mig själv säga när det var dags att lägga ner korten: ”uppenbarligen har jag en stege”. Men när dealern gav mig högen med spelmarker kände jag ett lyckorus inom mig. Jag fick dock upp en varningsskylt i mitt huvud: ”åh nej du, du är inte här för att tjäna pengar!”
Därefter blev det lite problem som för en stund avbröt tystnaden på pokeravdelningen. Dealern råkade av misstag ge potten till en av spelarna, när det egentligen var killen som satt närmast mig som hade den vinnande handen. Det är något som uppenbarligen inte ska hända, och det är ganska pinsamt för dealern när det händer. Samtidigt borde alla veta att även den mest erfarne dealern kan göra misstag. Spelaren intill mig ville inte lugna ner sig, och var inte speciellt gentlemannamässig. Till slut blev han ombedd att lämna bordet och hans plats togs snabbt över av någon annan. Jag upptäckte att alla dealers var väldigt professionella på det stora hela, och lämnade dricks till dem innan vi lämnade casinot.
Vid 2:30 fick jag två damer och höjde. Ännu en gång blev jag misstrodd av andra spelare som synade. Jag höjde igen och de andra spelarna satsade allt. Jag visade mina kort, två damer. Åter igen gick saker och ting emot mig, två damer räckte inte. Eftersom det var en lärorik erfarenhet för mig frågade jag de andra – ”Jag var tvungen att spela med dem, eller hur?” De flesta av spelarna höll med, så jag slapp känna mig som en total idiot. Det hade dock blivit dags att gå hem. Min kompis bestämde sig för att stanna lite till.
Taxi “Nepomuk” kör mig hem
Taxibilar stod uppradade längs gatan framför casinot. Men det fanns en, som av tydliga skäl, skilde sig från mängden och fångade min uppmärksamhet:
Vanligtvis skulle jag följa reglerna och välja taxin som stod först i raden, men som du säkert förstår så kunde jag inte göra det den här gången. Jag var helt enkelt tvungen att åka med Berlins äldsta taxi. Så jag hoppade in och satte mig bredvid ägaren, Werner. Jag fick ingen förklaring till varför han döpte sin taxi till “Nepomuk” (även om det uppenbarligen är vanligt att tyskar döper sina bilar). Han berättade för mig att taxin var från 1964 och att han själv var 74 år. Jag frågade om det var möjligt att göra en bokning hos honom. Svaret var tyvärr nej. Han har ingen mobiltelefon! Och det är nästan omöjligt att få tag i honom på dagarna. Alla som ville åka med honom var tvungna att vara spontana. Jag antar att det var min turkväll trots allt.